Vänner guld värda

Vet ni den där känslan då man vet att man vill göra något åt en yta hemma. Man vet att den skall målas eller kanske tapetseras eller kanske rentav pyntas med någon väggdekor men längre än så kommer man inte.

Vi flyttade in i våt gökbo för över tre år sedan. Då målade vi väggarna i trappuppgången  vita och det har känts helt ok men ändå som om något fattas. För snart ett halvt år sedan bestämde jag att något skall göras för att piffa upp den väggen. Jag sökte efter inspiration på pinterest, Instagram och diverse bloggar. Någonstans kom jag över en bild på en tapet som såg ut som en brädvägg. Den gillade jag men hittade förstås ingen sådan i de affärer jag besökte. Som en tillfällig lösning klistrade jag svarta bollar på väggen. Bollarna gjorde jag av svart kontaktplast. Det såg skojigt ut men ändå inte som jag ville ha det.

När jag en lönedag besökte K-rauta hittade jag plötsligt många olika versioner av brädväggs-tapet. Jag köpte en rulle av den billigaste (för min lön är ingen höjdare) och idag, äntligen, kom den upp på väggen. Jag blir så glad av att se den på plats! Jag fick dessutom själva tapetseringen i julklapp av en vän som är utbildad och arbetar inom branschen så tapeten sitter precis perfekt.

Det är förresten fantastiskt att se en yrkesarbetare jobba, det går smidigt, snabbt och utan kraftord :)