Idag var det tidig väckning hemma hos oss. Dagen som jag både väntat på och fasat för. Min man fick diagnosen ögonmelanom i september och blev behandlad i oktober. Idag var det första kontrollen efter operationen och vi var båda så otroligt nervösa! Han har känt en märklig smärta i ögat och vi var båda rädda att det skulle visa sig vara ett dåligt tecken.
Framme vid HUS ögonklinik var vi klockan 9.40 då tiden för kontroll var angiven klockan 10. Jag hade kört hela vägen, för min man hade sovit så dåligt så han fick vila under den 2,5 timmar långa resan. Då jag körde ner i parkeringshallen kändes det som om jag inte skulle klara av att gå de några hundra metrarna till väntrummet, jag var så skakig i benen!
Väntrummet myllrade av folk! Och vi fick vänta, vänta och vänta. Då vi kom in läste jag på en lapp att om ingen skötare uppsökt patienten inom 20 minuter från den anmälda tiden så skall man själv söka upp en skötare och kontrollera att man säkert är på rätt ställe. Klockan 10.25 steg en sköterska ut ur ett rum och jag var på vippen att be henne kontrollera att vi kommit rätt. Det var självklart hon som kom för att hämta min man... Då kontrollerade de synen först och där var allt ok. Sen fick min man ögondroppar som skulle vidga pupillen. Dropparna verkar först efter 15-20 minuter så vi fick vänta igen. Vi väntade i över en timme... Jag var så otålig så jag kunde inte sitta ner.
Då han äntligen ropades in han jag inte gå med in i rummet fast vi hade tänkt att jag skulle med. Så då fick jag vänta ensam, det skall ni veta är något av det värsta!
Då han kom ut ur rummet visste jag, jag såg det i hans ögon. LÄTTNAD! Melanomet hade inte blivit större, möjligen lite mindre vilket förstås var ett gott tecken. Jag tackar Gud och känner mig så lätt inombords! Nästa kontroll blir i april och om allt fortsättningsvis ser bra ut så följer kontrollerna med sex månaders mellanrum.
Efter de här nyheterna ville vi båda bara hem men vi var inte så pigga på att sätta oss i bilen igen så vi gick ett varv runt kvarteret vid HUS och då kom jag på att det i Gäddviken finns en affär som jag velat besöka. Mrs Jones heter den och drivs av samma kvina som skrivit boken
12 X Koti, vilken jag skrev om tidigare.
Jag behövde inte ens övertala min man. Han sa bara att om jag hittar dit så är det ok, han skulle för övrigt säkert ha gått med på vad som helst :) Vi körde alltså till Esbo och Gäddviken. På Mrs Jones fanns det mycket fint och jag unnade mig en Design Letters mugg med bokstaven W. Kanske får det i det här fallet stå för Winner eller Wife eller ja, vad som helst. W såg snyggt ut!
