Studielivet på kommande

Igår hade min minsting dagen då hon var och bekantade sig med kommande klasskamrater, lärare och skolan.

Hon var så ivrig och nervös så jag behövde inte väcka, 30minuter tidigare än vanligt kom hon nerstörtande från sitt rum och undrade om hon typ försovit sig. Det hade hon inte.

Hon skulle gå till skolan med en kompis och kompisens mamma då jag inte hade möjlighet att ta ledigt den här morgonen. Bilderna jag fick av kompisens mamma var så söta. Flickorna håller varandra i händerna då de går mot skolan. Vad härligt med stöd från en vän!

Själv hade jag inget stöd på min arbetsintervju men den gick bra i alla fall. Jobbet är säkert intressant men tyvärr spelar lönen en så stor roll så jag sa att jag inte tar jobbet även om de skulle erbjuda det till mig.

Sen kan blev jag lite sur på mig själv då de till sist i intervjun ville veta varför jag skulle vara ett bra val till just deras team. Ja ni, där kunde man dra till med vad som helst. Vad svarade jag? Först inget för i huvet stid det stilla , sen lovade jag komma leende till jobbet. Japp... Det är säkert ett leende de söker. Till telefontjänst.

Jag kan ju egentligen nu endast trösta mig med att nästa gång kan det bara bli bättre!

Vad ska jag göra då jag blir stor?

Jag har trivts med mitt jobb, jätte bra faktiskt! Aldrig hade jag trott att jag här, där alla väg- och infoskyltar bara står på finska (möjligen på engelska), skulle få använda mitt modersmål på jobbet. Det är en lyx, verkligen en lottovinst har jag tyckt.

Men sen märker jag i alla fall att det där underbart perfekta svenska jobbet ibland tar emot. Så oftare och oftare och oftare. Det är sorgligt för jag tänkte faktiskt för två år sedan att jag gott kan gå i pension från den här uppgiften någon dag. Nu vet jag inte.

Jag har en arbetsintervju imorgon.

Ritsch ratsch bara

Jag hade länge sett fram  emot lördagen den 14.5, jag var bjuden på min arbetskompis 30-årsfest. Hon hade reserverat bord på en Japansk restaurang, Nomu, i Tammerfors och bjudit några vänner. Så var det då dags igår. 

Jag hade inga speciella planer för dagen annars, så jag tänkte att jag skulle hinna färga och locka håret. Vi skulle ses hos arbetskompisen vid sju/halv åtta. Tre blev jag så trött av allergimedicinen så jag tog en liten vila. Vaknade halv fem och tyckte att jag kunde strunta i att färga håret. Gick och gymmade lite i garaget i stället. 17.45 kom jag på mig med att stå och steka maletköttbiffar till middagen. Därför stod jag ännu 18.30 nyduschad och med grymma eftersvettningar och plattade håret... Eviga tidsoptimisten fick be om skjuts till stan (buss eller tåg hade jag aldrig hunnit med) och, vet ni, framme i Tammerfors var jag 19.30. Hahaa!  

Arbetskompisen bjöd på lite vin sen tog vi taxi in till centrum och restaurangen Nomu. Jag har aldrig ätit där förr men jag blev positivt överraskad.  Min "Chicken teryaki burger" var super! 

Tanken var att vi skulle fortsätta någonstans för att få dansa och det väntade jag på. Tyvärr blir det inte alltid som man tänkt sig. Igår sprack mina byxor. I grenen. Jag  tog taxi hem redan före midnatt. Ritsch ratsch så kan det gå... Men maten och sällskapet var super!

En våg i min smak

Gick på loppis för att hitta gympaskor till dottern. Vi hittade passliga Adidas och eftersom jag köpte dem på loppis så blev det "pengar över" att se på annat också.

Vi hade så trevligt med Linn då vi provade kläder och funderade om jag skulle köpa den sommarklänning jag provade och om hon skulle få alla fem tröjor hon provade... Jag köpte klänningen och hon fick tre av tröjorna. 

Innan vi gick ville jag ännu ta en titt på ett försäljningsbord som en kvinna just hämtade sina saker till. Där såg jag en så fin och stabil gammal köksvåg. Inget säkert svar kan den ge, ställ en banan på vågen och den ger 200 gram. Typ samma visar den om jag sätter mig på den. En våg i min smak.

Lite dyr i jämförelse med vad jag brukar betala för "onödigheter"  (10€) men den var ju så fin! Dessutom stod en annan kvinna bakom mig och hon skulle ha nappat vågen direkt om inte jag hade tagit den. Jag vet att det skulle ha harmat mig något enormt i så fall. Och nu är jag så nöjd med köpet!