Stanna och kramas

Jag har alltid varit lite känslig och har svårt att med tanken släppa tråkiga händelser. Eller utåt syns det kanske inte men jag kan länge gå och grubbla på en nyhet jag läst där någon råkat illa ut. Jag blir så oerhört ledsen för den som drabbats men samtidigt orolig. Tänk om något tråkigt händer någon i min närhet?

Den här veckan började med en nyhet om min mans arbetskompis som fallit ner från taket. Han har jobbat som takläggare i åratal och vet att vara försiktig och ändå gick det så. Ett fall på 10 meter, det slutade inte bra. Så fruktansvärt för hans familj! Jag grät och ändå kände jag honom inte alls, aldrig ens sett honom. Men här är det säkert just den där rädslan, min man jobbar på de här samma taken varje dag. 

Idag kom nästa olycka som jag bara inte kan släppa tanken på. En ca 20 årig rattfyllerist krockade med en mötande bil precis utanför vår närbutik. En av kvinnorna i den mötande bilen dog. Min man råkade vara på butikens parkering just då det hände. Han såg att den mötande bilen var liten och mörk precis som min. Då han kom hem var han väldigt orolig och ropade redan vid dörren på mig. Jag var ju hemma men jag vet att åtminstone ett tag framöver kommer vi att stanna upp och kramas lite extra i vår familj. De är et käraste jag har!