Då jag fick höra om Saulis sjukdom ändrade nog det där massor! Jag verkligen uppskattar varje vardag och vanlig tid med familjen. Fortfarande kan jag ändå tycka att det är svårt att leva i nuet, i just den här stunden. Hur gör man då man lever i nuet?
Jag kan vänta på gympasset som jag planerat
för kvällen eller vänta på favoritprogrammet på TV så betyder det då att jag inte lever i nuet, då jag väntar? Det är ett nu som är mycket närmare än tidigare men ändå inte just den här stunden.
Jag och sonen reste till Tallinn förra helgen. Där var jag bra på att leva i nuet! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar